Valet i Kurdistan
Nyligen var det val i den kurdiska regionen av Irak som med sin autonomi har en egen president och parlament. Jalal Talabanis parti PUK (Patriotic Union of Kurdistan) samarbetade med sina förra rivaler Masoud Barzanis parti KDP (Democratic party of Kurdistan) i en egen lista kallad “Kurdistan list”. Men en utbrytare fanns i valet, nämligen den före detta medlemen i PUK, Neshirwan Mustapha som med sitt nya parti “Goran” (Förändring) utmanade eliten (PUK & KDP).
Även i det här valet har det förekommit anklagelser om valfusk, det verkar som det har blivit en trend. Vad vet jag, men en sak som är intressant och det är att västmedia som gjorde en så stor sak av anklagelserna om så kallade valfusk i Iran men här kom ingen reaktion. Och naturligtvis beror detta på att valet i kurdiska regionen vanns av “rätt” kandidater enligt Washington - nämligen deras bundsförvanter och då finns inget behov av att undersöka anklagelser om valfusk - vilket fallet inte var i Iran då valet vanns av Ahmadinejad.
Den kurdiska frågan är väldigt känslig och man skall inte sticka under stol med att det kurdiska folket har förtryckts i området av länderna där de förekommer som Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Bästa situationen för kurdiska folket har varit i Libanon innan Saddam al-Tikriti försvann och den kurdiska regionen fick sin efterlängtade frihet från sin fiende(?). Jag sätter frågetecken eftersom de kurdiska ledarna (Talabani och Barzani) själva har haft bra kontakter med Saddamregimen. När de två partierna var i kluven på varandra så träffade Talabani självaste Saddam och kramade om honom vänsklapligt och när Saddam sedan bytte sida så träffade Barzani sjävaste Ali Hassan al-Majid - mer känd som Kemiska Ali. Och detta efter Saddamregimens gasattacker mot kurderna i staden Halabja(!).
Med denna historia borde det kurdiska folket förkasta sådana ledare men kurdiska folket lever fortfarande mycket i den gamla eran där stammar är av högsta vikt och det är anledningen till att korrupta ledare som Barzani och Talabani fortfarande har inflytande. Men trots detta så gick det alltså bra för det nya partiet och det verkar som de kurdiska ungdomarna är trötta på dessa USA allierade ledare.
Den kurdiska regionen är tack vare dessa ledare ett samhälle som styrs precis som Irak gjordes under Saddams tid, av deras allierade och släktingar. Låt oss gå genom lite av styret. I boken “Kurdistan - landet som icke är” skriver författaren, Sveriges generalkonsul i Istanbul, Ingmar Karlsson, följande:
“Familjen Barzani och dess Kurdiska demokratiska parti har makten i provinserna Dahuk och Erbil medan Sulaymaniya är en angelägenhet för familjen Talabani och dess Patriotiska kurdiska union. Nepotismen är utbredd. Masoud Barzani är president, hans brorson Nechervan är premiärminister, presidentens son, den 35-åriga Masror Barzani är chef för säkerhetstjänsten och en annan son är chef för specialstyrkorna. Hans morbror Hosheyar Zebari är utrikesminister i Irak och en rad andra släktingar finns på andra centrala poster i både den kurdiska regionen och centralt i Bagdad.
Jalal Talabani har två söner, den ene är chef för PUK:s säerhetsapparat och den andre är KRG (Kurdistan regional goverment) representant i Washington. En av hans svågrar är minister i Bagdad och en annan är irakisk ambassadör i Peking medan hans hustru Heri Khan äger en lokal satellitkanal. Andra släktingar till de både ledarna har monopolställningar inom de dynamiska telekommunikation och byggnadsbranchen samt andra attraktiva näringar. “
Kurdernas svåra situation i området har varit av rädsla från respektive land mot sin territoriella integritet och därför har de ibland blivit förtryckta av respektive land i olika omfattningar. Tyvärr har kurdiska ledare i sin desperation och separatism vänt sig till respektive lands ärkefiender och det har förvärrat situationen för dem istället för att förbättra.
Det bästa vore om det kurdiska ledarskapet insåg att människorna i området är närmare de än någon annan främling utifrån och började föra dialog. Som man gjort i Turkiet som fört diskussionerna framåt och gett de bättre rättigheter nu - man måste släppa separatismen. Medan omvärlden går mot allt fler unioner (EU, North American Union, African Union osv) så verkar vissa kurdiska kretsar för splittring och separatism som hör hemma under nationalismens högtid som långt är förbi. Nationalismen är en folksjukdom vars dagar är räknade. Och inom Islam är alla muslimer syskon oavsett vilket språk man pratar. Så vi bör inte ge utrymme för främmande makter att använda detta för att splittra muslimerna.
Den bästa lösningen för den kurdiska frågan är att kurderna lägger ifrån sig sin nationalism och jobbar för att förbättra sina livsvillkor inom respektive lands gränser istället för att jobba för en delning som inte är realistisk i området. Samtidigt måste respektive land respektera deras rättigheter och önskemål för att mötas halvvägs. Och de bör lära sig av historien av att inte förlita sig på utländska makter som utnyttjat dem flertalet gånger, speciellt USA. För deras eget bästa, framgång och välgång.
Hej till dig som har skrivit denna artikel, jag vet inte vilket land du kommer ifrån men säg ett land i just Mellanöstern som har demokrati eller som inte styrs av släktingar till ledarna som styr landet.
En annan sak du tar upp om att alla muslimer är syskon inom islam. Då är min fråga till dig var fannas alla dessa ” syskon” när Saddam bombade oss kurder med kemiska vapen eller när vi flydde till grannländer som behandlade oss som ingenting. ju dessa Syskon stred för Saddam för att döda oss kurder. ,medan främmande makter tog hand om oss. och jag säger att hellre bli utnyttjat av USA än av våra så kallade Syskon som ser på medan deras “syskon” gasas till döds
Hej Kocher,
1) Det finns inget land i världen som fullständigt är fri från detta men det innebär inte att 2 fel gör 1 rätt.
2) Du kan inte påstå att till exempel Iran hjälpte Saddam att gasa ihjäl kurder. Ty han använde gas mot dem också och så använde han kemiska vapen mot araberna i södra Irak. Du glömmer nog att amerikanerna såg mellan fingrarna på när Saddam fick gasen av dem och använde den mot kurderna. För han var deras vän. Så om du accepterar att USA utnyttjar dig så bör du egentligen inte klaga över Saddam.
3) Men även om det förekommit fel, vilket det naturligtvis gjort, så innebär det inte att detta varit representativt för alla muslimer. Inom Islam är alla syskon, den som på något sätt förtrycker sitt syskon eller inte rusar för att hjälpa en av sina förtryckta syskon kommer att stå ansvarig för detta på Räkenskapens Dag.
Hej igen!
Jag har inte sagt att Iran hjälpte Saddam att gasa kurder men att alla Iraks grannar tittade bara på medan Saddam och hans anhängare dödade både kurder och shiamuslimer, det var detta jag menade då jag skrev om att de som du kallar syskon tittade på medan han fortsatte att döda oskyldiga barn och kvinnor.
Salam bror,
Du skriver att kurderna bör lägga ifrån sig sin nationalism. Men en viktig fråga att ställa är varför nationalism förekommer och hur?
Det är väldigt lätt att stämpla minoriteter eller folkgrupper som nationalister eftersom de bedriver kamp för autonomi, självständighet osv. Och detta självklart gör att de upplevs som nationalister. En nationalstat som har uppnått suveränitet bedriver samma nationalistiska kamp dock under andra beteckningar och som därför inte sticker ut som nationalistisk alla gånger. Detta inkluderar muslimska länder.
Låt oss för en kort stund lägga den utopiska tanken om ett självständigt Kurdistan åt sidan. Om nu man är så mån om den muslimska ummahs sammanhållning, varför inte underlätta territoriella läget för sin broder i Islam? Att respektive land inte har tagit hänsyn till detta tyder i sig på nationalism från vardera land och det är muslimska länder vi pratar om. Givetvis skulle det skapa kaos om varje land lämnade ifrån sig mark… men om vi bara kunde lägga dessa tankar åt sidan?
Vilken stat vill lämna ifrån sig en bit mark? Troligen ingen. Och bara iden om en nationalstat är nationalistisk där den organiserade nationalstaten är en produkt av nationalism. Så med andra ord är kurder inte mer nationalistiska än iranier, araber eller turkar. En iranier, arab eller turk kan värna om sitt land utan problem, men kurden stämplas som nationalist.
Arabiska länder har mycket gemensamt, framförallt religionen men det finns ingen arabisk nation som vill sammanfall med en annan arabisk nation? Inte ens Iran vill låta sig sammanfall med Irak, trots att majoriteten i båda länderna är shiiter. För det som är iranskt/persiskt är inte irakiskt och vice versa även om båda från grunden är muslimer. Den dagen då alla gränser upplöses, kan vi prata om vem som inte är nationalist.
Jag hoppas att du har i åtanke att även jag är din syster i Islam, men stora paradoxer förekommer ofta när mina muslimska syskon uttalar sig om den kurdiska frågan.
Ws
Salam syster,
Med det inlägget jag skrev här så var inte min avsikt att förneka att nationalism förekommer i andra grupper i området. Nationalismen blir ett problem när man prioriterar det framför islam - oavsett om det är en kurd, arab eller iranier som gör det.
I det här fallet håller jag med dig, kurderna har förtryckts och borde få sina rättigheter men jag antar att respektive land är rädda för att det i sin tur ska leda till större krav och anspråk - eldade utifrån som tidigare i historien. Bara kommentaren ovan visar vilken mentalitet det är jag pratar om “ch jag säger att hellre bli utnyttjat av USA”…