Temperaturen stiger i Israel
Temperaturen stiger i Israel efter den diplomatiska krisen med Sverige angående en artikeln “Våra sönder plundras på sina organ” som publicerades i Aftonbladet den 17:e augusti. Israel har ställt många krav och hotat med mycket men ännu har inte någon konkret eskalering skett. Mycket ter sig vara likt från Israel då - många ord men lite verkstad.
Det är glädjande att Sverige står upp för yttrandefriheten och pressfriheten då artikeln endast citerar palestinier som har fått hem sina söner efter att de obducerats, detta trots att dödsorsaken varit klar från början. Det är en fråga som Israel behöver besvara. Och enligt författaren till artikeln, Donald Boström, så syftade artikeln endast till att uppmärksamma frågan så att en internationell undersökning genomförs i den frågan.
Vi ska väl inte ha tabu för undersökningar när det gäller Israel? Idag får man inte undersöka förintelsen, man får inte undersöka Israels kärnvapen eller kärnreaktor (Dimona - där anställda tvingats dricka uranium?) och så får man nu inte ställa frågor om obducerade palestinier?
Donald Boström har blivit mordhotad på grund av sin artikel borde bli erbjuden livvakter dygnet runt. Man var snabb att fördöma mordhot mot Salman Rushdie och Ayan Hirsi Ali - och de blev erbjudna högstklassig beskydd - varför får inte Boström samma beskydd? Var är alla svenska beskyddare och företrädare för yttrandefrihet och pressfrihet? Var är Dilsa Demirbag-Sten? Var är Fredrik Malm? Dessa personer var ju i främsta ledet när det gällde att försvara press och yttrandefriheten i samband med karikatyrerna. Och blotta jämförelsen mellan karikatyrerna och denna artikel är också felaktigt eftersom karikatyrerna var hånfulla och förde inte fram någon konstruktiv kritik och om syftet var att skapa debatt om något så fanns det fler bättre vägar. Jyllands-Posten borde kanske testa att göra en tävling med karikatyrer om judarna, så får vi se vilket mottagande det får. Ty i samband med rondellhundarna så ritade Vilks också en så kallade “judesugga” men vilken tidning vågade publicera det?
Hur som helst, Sveriges ambassadör i Israel, Elisabet Borsin Bonnier, agerar gatekeeper och slänger ur sig följande:
“Artikeln i den svenska tidningen Aftonbladet är chockerande och motbjudande för oss svenskar såväl som för israeliska medborgare. Precis som i Israel så råder det pressfrihet i Sverige. Men pressfrihet och yttrandefrihet åtföljs av ett visst ansvar”.
Med ett sådant utlåtande borde hon kallas hem omedelbart då hon uttalar sig innan utrikesministern gjort det och framförallt äventyrar svensk pressfrihet med sitt uttalande. Och det skulle inte dröja länge innan både Boström och Aftonbladet anklagades för antisemitism - som tyvärr har blivit ett vapen i handen på Israelvänner som använder det titt som tätt för att slå ner på all kritik mot Israel. Helle Klein från Aftonbladet uttrycker det vackert:
“Vi, som under lång tid skrivit om Israel-Palestina-konflikten och ifrågasätter staten Israels ockupationspolitik, brukar titt som tätt anklagas för antisemitism. Det är djupt olustigt och bidrar till en problematisk devalvering av det viktiga begreppet antisemitism. Men på denna låga nivå vill tyvärr företrädare för den israeliska staten och så kallade Israelvänner i Sverige föra debatten.”
Även Aftonbladets chefredaktör Jan Helin berättar att han fått ta emot runt 200 mail inom loppet av 20 timmar från olika delar av världen där han anklagas för antisemitism. Även svenska judar har förstått att det inte gynnar minnet av förintelsen att åberopa antisemitism varje gång - detta ord blir väldigt urvattnad då. Detta tas i beaktning av svenska israelvänner också. Men fokus flyttas alltså från själva sakfrågan och till den känsliga frågan rörande kritik mot Israel. Är detta medvetet?
Det blir intressant att följa fortsättningen.
———-
Senaste dagarna har det varit oroligt i en del av Göteborgs orter. Och för att lösa problemet kommer Poseidon in och skaffar fram 10 arbetsplatser för 10 ungdomar som har det värst i området för att lätta på krisen. Detta har fått kritik i media från anhöriga till ungdomar som är arbetslösa och som inte heller har det bra ekonomiskt.
En del undrar vilka signaler detta skickar till ungdomarna, att de ska begå skadegörelse för att få jobb? Det är berättigade frågor, men jag undrar också om Poseidon haft möjlighet att skapa 10 arbetsplatser - varför väntar man tills ungdomarna löper amok? För att spara pengar och göra större vinster möjligtvis?
Nya kommentarer