Inglorious what?
Den senaste året har många filmer som producerats i Hollywood handlat om andra världskriget och framförallt nazisternas grymheter mot judarna. Dessa filmer har bortom avsikterna bakom dem ändå bidragit till att bibehålla minnet av andra världskriget och därmed legitimera en del saker i världspolitiken genom att gång på gång påminna människorna om denna mörka del i Europas historia.
Den senaste i raden av dessa filmer är Brad Pitts “Inglorious Basterds“. Den här filmen handlar om en grupp judisk-amerikanska soldater som skall sprida rädsla i tredje riket och döda nazister brutalt. Tycka vad man vill om nazisterna men att man skulle producera en film som glorifierar detta hade jag knappats trott skulle hända.
En av skådespelarna i filmen, Eli Roth, uttrycker sig minst sagt egendomligt när han kallar detta för “kosher porr” och säger följande:
““It’s almost a deep sexual satisfaction of wanting to beat Nazis to death, an orgasmic feeling,” Roth said. “My character gets to beat Nazis to death. That’s something I could watch all day. My parents are very strong about Holocaust education. My grandparents got out of Poland and Russia and Austria, but their relatives did not.”
Jag vet inte vad man kan kalla det här tillståndet men att jämföra dödandet av andra människor som “kosher porr” och sexuell njutning är väldigt osmakligt, oavsett vilka mordet avser. Nazisterna begick hemskheter under andra världskriget, det kan man inte komma ifrån, men att önska dem detsamma är inte direkt konsekvent och snarare kontraproduktivt. Man undrar hur ett liknande uttalande från någon förtryckt palestinier hade uppfattats?
I ett uttalande från “Anti-Defamation League” så önskar man att historien bakom den här filmen skulle vara sann. Hör och häpna! Man önskar att det fanns mördare som gjorde samma sak mot nazisterna som nazisterna gjorde mot andra människor. Är det inte två sidor av samma mynt?
Men egentligen behöver inte ADL önska sig något, det finns en historia som återberättats om judar som försökt kräva hämnd på sitt sätt under andra världskriget, det är något som inte många uppmärksammat. Den amerikansk-judiska författaren John Sack riskerade både sin karriär och liv när han skrev sin kontroversiella bok “An Eye for an Eye: The Untold Story of Jewish Revenge Against Germans in 1945” där han berättar om judar som hade sina egna fängelser i kommuniststyrda delar av Polen där de inte bara tog hämnd på tyska soldater men även på civila tyskar och polacker.
Sack berättar i sin bok att man våldtog både barn och kvinnor i lägret. Enligt Sack kan så många som 80 000 människor ha dött i dessa läger. I boken intervjuar han en av fängelsevaktern som han namnger för “Lola” som förlorade sin familj i Auschwitz. Men hon medger att deras behandling av fångarna var värre än den behandlingen hon fick i Auschwitz. Och Lola säger själv till Sack att hon tackar Gud för att ingen tysk försökte våldta dem eftersom de inte fick det. Samtidigt medger hon att tyska kvinnor utsattes för våldtäckter vid fängelset i den polska staden Gleiwitz.
En annan som hade en inflytesrik roll vid dessa läger var Solomon Morel, som själv förlorade sin familj i förintelsen. När Sacks bok publicerades så flydde han till Israel för att undvika åtal. Och hittills har Israel vägrat att lämna ut honom till Polen som vill åtala honom för de åren.
John Sack blev utfryst när boken publicerades, många stora bokförlag vägrade trycka boken och tidningar ignorerade boken och genomförde ingen recension av boken. Han fick stämpeln “självhatande jude” och blev även kallad för antisemit trots att Sack aldrig förnekade förintelsen. Deborah Lipstadt sade på “The Charlie Rose Show” att Sack vare en Neo-Nazi och en antisemit som är värre än förintelseförnekare.
Samma organisationer som fryser ut Sack och som försöker kritisera honom för boken prisar Tarantions film. För att det gynnar deras intressen. Sack själv berättar att hans bok inte handlade om att förneka förintelsen utan att visa att judar inte skiljer sig från andra människor som utsatts för förföljelse när det gäller att begå grymheter och kräva hämnd.
Boken finns tillgänglig här. So what’s inglorious about this basterds?
Detta var en intressant aspekt du tar upp broder. Tycker dina betraktelser är tänkvärda. Har du sett filmen?
Tack för en riktigt bra sida. Jag är inte muslim, men när jag ser att det finns så pass duktiga, intellektuella och balanserade muslimer som er funderar jag inte på om det är dags att konvertera ändå =)
Den nationalistiska rörelsen i Sverige, som också kämpar för tradition, familj och folkrätt (och har funnits längre än den muslimska), borde kanske ta lite influenser från er. Många av oss nationalister har mycket gemensamt med er muslimer, och detta menar jag inte som någon förolämpning. Alla människor som stämplas som “reaktionärer” av etablissemanget och “antisemiter” av sionisterna är satta lite grann i samma båt och borde sträva efter dialog och ömsesidig respekt.
Keep up the good work
/ Svensk nationalist