RadikalMuslim.se

Många gånger skriver media om något nytt vapen som Israel har utvecklat och att man genom detta är mycket starkare och kan försvara sina illegitima bosättningar och gränser. Men jag vill hävda att Israel har något vapen som är mäktigare än deras vapenproduktioner. Ett vapen som de använder i många länder genom diverse organisationer. Det är de israeliska lobbyorganisationerna.

Israel har en sionistisk federation i varje land som är knutet till World Zionist Organisation. Organisationen har även en svensk gren. Deras arbetesvapen är i huvudsak propaganda, ibland genom att plantera nyheter för att påverka opinionen, och ibland genom att genomföra en massiv diplomatisk och media attack mot nyheter eller liknande händelser som framkommit, till exempel Donald Boströms artikel i Aftonbladet.

Frågan är varmare ju närmare USA man kommer än vad man kan tro. Sionistiska lobbyorganisationer går på högvarv på andra sidan Atlanten för att försäkra sig om att ingen amerikansk minister som utses av Obama skall vara negativ inställd till Israel eller ha en bild av Mellanöstern som inte överensstämmer med Israels bild.

Varje kandidat undersöks noga och finner man något man inte gillar så går man till attack. Till exempel lyckades AIPAC och andra sionistiska organisationer i USA förhindra valet av Chaz Freeman på grund av att hade vad AIPAC ansåg vara en anti Israelisk hållning.

Den israeliska tidningen Haaretz beskriver detta maktspel på bred front i USA på ett väldigt talande sätt där flera kandidater tas upp som mött motstånd från sionistiska organisationer för diverse politiska aktiviteter som man anser inte talade för Israel, utan snarare för Israels fiender. Så här skriver man i artikeln:

“Every appointee to the American government must endure a thorough background check by the American Jewish community. In the case of Obama’s government in particular, every criticism against Israel made by a potential government appointee has become a catalyst for debate about whether appointing “another leftist” offers proof that Obama does not truly support Israel.”

Jag undrar ibland när jag läser rader som dessa om vad man egentligen har en folkvald president till för i USA. Att vissa lobbyorganisationer kan påverka val av ministrar och diverse personer i administrationen är i sig inte demokratiskt. För man tvingar presidenten genom en massiv propaganda via media och bloggar för att få honom att ändra sitt val till något som dessa personer godkänner. Är detta ett demokratiskt val då?

Artikeln berättar också om motståndet mot senatorn Chuck Hagel på grund av att han vägrat skriva på diverse deklarationer. Men det mest bisarra är motståndet mot Hannah Rosenthaal som själv varit aktiv i olika judiska organisationer och har judiska rötter.

Detta skedde efter att Rosenthaal under Israels 60-års firande gick ut i tidningen “The Jewish Week” och uppmanade progressiva röster komma till tal angående Israel och inte låta de som bara tror på militära lösningar och som motsätter sig fredliga lösningar föra Israels talan. Naturligtvis kritiserades detta uttalande av Abraham “Abe” Foxman från den amerikanska motsvarigheten till kommitten mot antisemitism - Anti defamation League.

Även tidningen “Jewish press” kritiserade valet av Rosenthaal på sin ledarsida, kritik som sedan spreds vidare på diverse bloggar och ökade påtryckningarna mot både henne och Obamas administration. Till slut gick Rosenthaal ut och gjorde följande uttalande:

“I love Israel. I have lived in Israel. I go back and visit every chance I can. I consider it part of my heart. And because I love it so much, I want to see it safe and secure and free and democratic and living safely.”

Tycker det är väldigt konstigt att hon behöver försvara sin nominering i en amerikansk regering genom att uttrycka sin kärlek för ett annat land. Hon nominerades till posten som ansvarig för motarbetandet av antisemitism av en amerikansk regering så vad som spelar roll är hennes kärlek för USA och inte för något annat land. För man kan väl bekämpa antisemitism och fortfarande vara kritisk mot Israel?

Denna psykologiska krigsföring försäkrar arenan om att ingen med självständiga åsikter kan komma in i rampljuset och det kan även skrämma de som kanske har åsikter som skiljer sig från dessa grupper om att uttala de offentligt, om de nu inte vill begrava sin politiska karriär. Och det funkar väl, även om man inte lyckas stoppa allt så får man Obama att tänka till flera gånger innan han utser en person till en post för att undvika onödig energi som går åt diskussioner och liknande om detta.

Resultatet av detta blir naturligtvis att den amerikanska utrikespolitiken inte förändras så mycket, i alla fall inte rörande frågor om situationen i Mellanöstern. Den hamnar i famnen på antingen de som delar synen på denna “speciella relation” till Israel eller de som tvingats till tystnad. Och den amerikanska utrikespolitiken på den punkten fortsätter att vara ett misslyckande på grund av detta.

I en undersökning som genomfördes bland eliten i USA (Council of foreign relations) så framgår det att stödet till Israel inte alls är så stor I USA som media och vissa lobbygrupper hävdar. Undersökningen går att läsa här.

För övrigt har Israel som partner för fred har aldrig varit lyckat, de kan inte ens stoppa byggandet av olagliga bosättningar för att få igång fredsprocessen. Detta pågår medan de har förstört barnens uppväxt i Gaza och gjort det till ett helvete. Deras barndom har hamnat i ruiner.

Slutligen är en glad(?) nyhet att Gulf-staterna kommer att inleda en ny fas i år där man skall införa en gemensam valuta för att motarbeta dollarns makt. Detta kommer att försvaga den amerikanska ekonomin ännu mer då Syrien redan bytt ut dollarn mot euro och där Iran genomför 85% av sina transaktioner i euro eller iranska rial.

Feras Politik