RadikalMuslim.se

Vissa bilder från krigszoner visas aldrig av rädsla för vilka effekter det kan ha på individerna som ser detta. Istället har man inbäddade journalister som av militärer matas med nyheter som de sedan sänder till allmänheten. Bilder som inte skadar den militära insatsen.

Den här bilden ovan föreställer en irakisk kvinna som omfamnar sin son som dödades på väg till skolan i det onödiga våldet som inte verkar släppa taget om Irak. Allt sedan den amerikanska invasionen och sedermera ockupationen har civila irakier dödats i otaliga attentat.

Om man jämför med kriget i Gaza så använde sig Israel av samma metod där man förbjöd journalister från att komma in i Gaza för att inte publisera vad den israeliska armén höll på med, när andra länder använder samma metodik i sina konflikter så kritiseras dem för att inte tillåta fri journalism.

Hur som helst. Om vi på plats skulle uppleva något krig då skulle retoriska begrepp som “demokratispridning” och “mänskliga rättigheter” inte vara redskap som berättigar slakten av människor och den enorma förödelse som ett krig lämnar efter sig. Idag är krigsindustrin väldigt väl utvecklad och man använder vapen som kan göra grus av enorma byggnader på bara några sekunder och begrava alla som lever i de byggnaderna utan att de ens ser personen som attackerat dem.

Om vi i våra trygga vrån visades bilder från Afghanistan då skulle inte vi stenhårt köra med repliker som “Men vi är där för att befria afghanska kvinnor” eller “Vi vill sprida demokrati i Afghanistan” för vi skulle se den stora förödelsen, vi skulle se de familjer som sörjer sina nära och kära.

Det är därför reportage från sådana områden måste sanitiseras. Militärledning väljer med omsorg vad som skall sändas i våra hem och de får god hjälp av de patrotiska medierna som är inbäddade, allt för att opinionen hemma inte ska vända sig emot kriget. I det här fallet är median lika skyldig som Hollowood för den krigspropaganda som de spottar ut. Vi använder oss av lögner i ren Orwellisk anda för att lura våra medborgare om att detta är nödvändigt för vår överlevnad när det i själva verket inte ens utgör ett hot mot vår vardag. Vi är snarare ett större hot mot deras med våra militära insatser i deras hemland.

Det visar att kriget mot terrorn snarare har varit för att skrämma folk och inte för att skydda folk. Rädslan är en instinkt som kan slå ut andra egenskaper hos en människa som logik och förnuft, när rädslan kopplas in blir första målet att rädda sig själv och sina nära och kära. Därför kan man svälja mycket för att bli av med denna känsla. Och just “kriget mot terrorism” har använts flitigt för att inskränka våra medborgerliga rättigheter där samhället mer och mer rör sig mot nittonhundraåttiofyra än tidigare. Allt detta medan vi pumpas dagligen med information om brott mot mänskliga rättigheter i andra delar av världen för att förflytta fokus från vår vardag.

Till råga på allt så lurar de våra ungdomar till krigshärdar för att föra stormakternas galna krig där våra ungdomar går i första led för att offra sig. Dessa ungdomar tänker inte på att kriget kommer lämna spår efter sig, psykiska ärr som i många fall är omöjliga att läka. Många veteraner från Vietnam kriget begick självmord och situationen ser inte bättre ut för dem som kommer tillbaka från Irak eller Afghanistan. De blir krigsfångar efter att ha avslutat sina tjänster i kriget på grund av de skador som de ådrar sig oavsett om det är psykiska eller fysiska skador. Men vem bryr sig om dem egentligen?

Vi måste fokusera på krigets eländor. Vi måste sluta svälja Hollywood och mediernas pornografiska skildring av våldet för det är inte kul i verkligheten. Inte heller är det upphetsande. Ett krig som inletts kommer ändra de som deltar eller drabbas för alltid, det finns ingen möjlighet för återvändo. Ett krig börjar oftast med målet att utrota något men slutar med att många som deltar utrotar sig själva. Vi måste inse att kriget skördar offer i flera generationer framåt. Innan vi yttrar oss för ett krig nästan gång bör vi titta i ögonen hos dem som drabbats av det, antingen genom att delta eller genom att drabbas av det. Först då bör vi yttra oss.

Läs boken “Afterwar” med bilder och skildringar från krigshärjade områden här.

Feras Politik