Reflektioner kring valet i Irak

Så har valet i Irak redan passerat och rösträkningen pågår under tiden detta inlägg skrivs. Trots att ett flertalet länder ställde upp och underlättade för exilirakier att rösta så verkar inte intresset ha varit särskilt hög. Försökte hitta siffror för de 15 andra länder där irakierna fick möjligheten att rösta men hittade inget.
Vad gäller lokalerna i Sverige så fanns det ca 100 000 röstberättigade irakier uppdelade på tre länder, Sverige, Finland och Norge. Endast 36 000 röstade. Den irakiska valkommissionen hade räknat med 40 000. Under förra valet (2005) röstade omkring 31 000. Ingen stor ökning med andra ord. Vad beror det på?
Naturligtvis har irakiska politiker inte lyckats med mycket på de fyra åren som gått. Förutom att dödssiffrorna har sjunkit från 3000 per månad under 2006 till ca 300 per månad (2009). Men det räcker inte, folket kräver förbättringar och uppbyggnad av landet. Den irakiska regeringen har inte varit duktiga på att redovisa vart alla pengar tar vägen som Irak får för oljan. Det handlar trots allt om flera miljoner dollar.
En del av detta har gått till de falska maskinerna Storbritannien sålt till Irak som påstod kunna upptäcka sprängmedel men som nu visat sig vara ett skämt. Har regeringen i Bagdad för avsikt att kräva tillbaka pengarna från Storbritannien? För de människoliv dessa misslyckade apparater har kostat går ju som bekant inte att få tillbaka.
El, vägar och vattensystem till andra områden än bara områden där de högsta ledarna bor är också något som efterfrågas. Hur kan det vara så att man lyckas införa detta för särskilda områden i Karradah där höga politiker bor medan resten av Karradah har problem med el och vatten?
Det religiösa ledarskapet i Najaf uppmanade trots allt detta de troende irakierna att rösta. Denna kallelse riktar sig naturligtvis till Shiamuslimerna som utgör en majoritet i Irak. Trots detta verkar valdeltagandet bland Shia ha varit lågt. Även om regeringen har varit ineffektiv och korrumperad så är det ingen skäl att avstå när det religiösa ledarskapet kallar till val.
Ponera lite om det religiösa ledarskapet hade uppmanat till Jihad mot ockupanterna, hur många hade ställt upp då? Tja, med tanke på att valdeltagandet varit så lågt då de endast uppmanade till att rösta så tror jag att en väldigt liten skara hade ställt upp på jihad. Det är antagligen en av förklaringarna till varför det religiösa ledarskapet inte uppmanar till motstånd mot ockupanterna - svar på tal för många som är emot motståndet mot amerikanerna på grund av att religiösa ledarskapet inte gett en fatwa för jihad som de säger. Däremot glömmer de dock att de inte heller har förbjudit motstånd. Och här har ni er förklaring till varför de inte öppet går ut och uppmanar till jihad. De värnar om Marjdaiyyah systemet och vill inte att denna undermineras för att det irakiska folket inte helhjärtat ställer sig bakom deras uppmaningar.
Enligt preliminära siffror från gårdagen så är det omkring 62% av irakierna i helhet som deltagit i valet. En ganska låg siffra egentligen med tanke på att väst alltid lyfter fram demokratin och påtalar hur irakierna omfamnar den av glädje. Detta märks inte i deltagandet. Trots denna låga siffra så hyllas valet i väst av Obama, Miliband och company som en framgång. Som en seger för demokratin och det irakiska folkets beslutsamhet.
Detta medan valet i Iran hade 85% deltagande. Där fick den inte samma hyllningar av väst. Istället började man sponsra vandaler och upplopp i Tehran. Man respekterade inte det iranska folkets val, man var inte glad över det höga deltagandet som i fallet med Irak(?). Det är av förståeliga skäl, den som inte är kapabel att förstå det behöver verkligen sätta sig ner och studera politik innan man ger sig in i en diskussion.
Shiamuslimer från Irak bör ta sig en funderare på detta. Det är inte ok att massorna inte går ut i stora skaror när det religiösa ledarskapet kallar. När man inte lyder vad gäller en så enkel uppgift, hur kommer det att gå när Imam Mahdi(AJ) kommer och kräver svårare uppoffringar?
Sist men inte minst, den historiska träffen i Damaskus för några veckor sedan där Seyyed Nasrallah, Bashar al-Assad och Ahmadinejad träffades var också talande för vilken miserabel situation Irak befinner sig i då dessa ledare kallades i sionistisk media för fronten mot Israel och fronten för islamisk motstånd i regionen. Irak hade ingen representant på mötet.
Vart är Irak?






Han var väldigt duktig, må han vila i frid ..
Har hört den, jättebra är den.
Den här är min favorit: http://www.youtube.com/watch?v=HzfGt-v9NjU
Tack broder för denna analys! Det var välgörande att läsa. Många antisionister vill stödja Iran, men de blir tveksamma när de ser att Iran samarbetar med det USA-understödda ledarskapet i Irak i stället för att samarbeta med motståndet på samma sätt som i Palestina och Libanon. Jag skulle gärna läsa ett inlägg av dig där du behandlar dessa frågor. Många funderar också var för det inte finns så många shi’itiska motståndsgrupper i Irak.
När tiden är mogen så skall jag ta mig an det inshaAllah.