Döden - Ett skrämmande ämne?
Idag var jag på en begravning till en familjevän. Vi begav oss till den muslimska gravfältet i Fridhems kyrkogård vid 10 tiden för att invänta den döde som skulle köras från sjukhuset till platsen. Vid 10.50 anlände kroppen tillsammans med familj och vänner. Eftersom mannen jobbade i taxibranschen så fanns många kollegor också på plats så det var en blandning av muslimer och icke muslimer, praktiserande och icke praktiserande.
Efter att vi gick med kistan en stund så placerades den på en plats i riktning mot Qiblah och Salat al-Mayyet (den bön som man ber över den döde kroppen) avkunnades på plats. Därefter öppnades kistan och nära och kära fick ta farväl av den döde. De anhöriga grät jättemycket, där stod jag och funderade över ifall den döde själv grät när han såg hur hans släktingar led eller var glad över att lämna den här tillfälliga världen. Vad kände han inför “flytten”?
Jag stod tyst och iakttog hela processen men var borta i mina tankar. Funderingar kring livet, målet med livet och hela processen passerade i huvudet. Människan lever en kort period i livet och lämnar den här världen för att bege sig till den eviga boningen. Man kommer inte att ta med sig något förutom sina handlingar. Varför envisas vi ändå med att fästa oss så mycket vid allt världsligt? För ju mer vi älskar världen desto svårare blir det väl att lämna den, är det inte då bättre att inte älska något annat än Allah(Swt)?
Blev påmind om en vacker hadith som kommer från Profeten(S) som lyder: “Idag är det handlingar utan räkenskap, imorgon är det räkenskap utan handlingar”. Så mycket visdom i så få ord!
I samband med detta letade jag efter videon där Ahmadinejad sörjer sin fars bortgång som jag såg för några år sedan. Jag har för mig att han gick bort under 2006 men jag är inte riktigt säker. Hur som helst så hittade jag videon och som ni kan se så sörjer iranska presidenten Mahmoud Ahmadinejad ödmjukt sin far efter dennes bortgång. När han skulle begrava sin far tog Ahmadinejad av sig sina strumpor och skor och gick själv ner i graven för att plocka bort stenar och dylikt eftersom hans far skulle läggas ner där. Därefter la han sig ner för att känna efter om den platsen hans far skulle ha är behaglig eller inte. En vacker video som visar hur sann kärlek till sin förälder ter sig hos en av de mäktigaste människorna i världen. Så stor men så ödmjuk!
Hur som helst, här i väst pratar man inte så mycket om döden, man fruktar döden eller så blir man deppig av att tala om döden. Jag förstår inte hur man tror att döden bara ska sluta existera för att man försummar den eller ignorerar den. För det är ett faktum som kommer att äga rum förr eller senare, det är en verklighet. Är det inte bättre att då ta tag i det och försöka fundera över vad det innebär och dylikt? Är det inte bättre att försöka ta reda på vilka “vaccinationer” och förberedelser som behövs inför denna eviga “semester”?
Det finns en vacker kyrkogård i Göteborg där det står skrivet på en av portarna “Tänk på döden” - en skylt som passeras av tusentals människor varje månad eftersom flertalet spårvagnslinjer passerar det området. Jag har själv passerat den ett par gånger med vänner och de beklagar sig ofta över hur deprimerande den skylten är. Varför?
Profeten(S) brukade säga till sina kompanjoner: “Tänk på det som dödar alla lustar och begär” Kompanjonerna frågade honom: “O Guds Sändebud! Vad är det för något?” Varpå Profeten(S) svarade: “Döden!”
Under minnesstunden som följde tog talaren upp en delikat fråga. Vad är det människan tar med sig efter döden? Han tog upp den döde mannen som vi var där att hedra som exempel. Han nämnde den dödes släktingar, nära och kära, som grät jättemycket och var nära att svimma när kistan hissades ner. Predikanten pekade på detta och sade, titta här. Oavsett hur mycket man älskar sin käre far så är sista anhalten graven, dit men inte längre. Man säger “O älskade far! Det är sant att du är älskad av mig men jag kommer hit men inte längre. I graven får du klara dig själv”
Nästa punkt som följer en till graven efter nära och kära pengarna. Men de kommer inte längre till att bekosta möjligtvis din kaffan (det vita tygstycket som man lindar in den döde i). Men längre än så kommer inte pengarna heller. Däremot är den tredje punkten den som även följer med dig efter livet. Och det är dina handlingar. Precis som Gud säger i Koranen:
يَوْمَ لَا يَنفَعُ مَالٌ وَلَا بَنُونَ إِلَّا مَنْ أَتَى اللَّهَ بِقَلْبٍ سَلِيمٍ
den Dag då varken rikedom eller söners [mångfald] skall vara till gagn
och då bara den [kan känna sig trygg] som stiger fram inför Gud med rent hjärta.”
[Den Heliga Koranen 26:88-89]
Hur är det då om man ägnat sitt liv åt meningslösa handlingar eller ännu värre åt synder som fläckat ner detta hjärta som senare skall presenteras inför Gud? Vi får inte glömma att vår fysiska kropp är bara utlånad till oss, när vi lämnar tillbaka den på Domens Dag kommer den vittna mot oss, varje kroppsdel kommer att vittna inför Gud om vad vi använt dem till.
Döden är verkligen en skrämmande händelse och en plåga - för den som har ett tungt last att bära. Men för den som renat sig själv, som ägnat sitt liv åt Islam, kommer döden som en befrielse från detta världsliga fängelse. För sannerligen är den här världen ett fängelse för den troende. Den troende längtar efter döden då han få återförenas med sina älskade, där han kommer att återförenas med sin Skapare och leva i all evighet. Men innan dess lurar många faror i den här världen, mångt och mycket av det vi stöter på är prövningar från Gud, precis som Han säger i Den Heliga Koranen:
إِنَّمَا أَمْوَالُكُمْ وَأَوْلَادُكُمْ فِتْنَةٌ وَاللَّهُ عِندَهُ أَجْرٌ عَظِيمٌ
Era ägodelar och era barn är inte annat än [medel med vilka] Han prövar er; hos Gud väntar en rik belöning.
[Den Heliga Koranen 64:15]
Så varför skall man hänge sig åt något temporärt? Människor i världen beter sig ibland precis som den törstige som gått vilse i öknen. Den personen tror sig se vatten överallt och springer åt olika håll utan att nå någonstans eftersom den i själva verket jagar en hägring. Varför låter vi hägringar vilseleda oss?
Ack om Adams söner visste bättre!
Det enda som vi bör ha som mål i livet är att komma närmare Gud. Således bör vi avlägsna allt som inte för oss närmare Gud från våra liv och anskaffa oss allt som för oss närmare Gud. Avslutar med följande vackra vers från den Heliga Koranen:
وَمَا أَمْوَالُكُمْ وَلَا أَوْلَادُكُم بِالَّتِي تُقَرِّبُكُمْ عِندَنَا زُلْفَى إِلَّا مَنْ آمَنَ وَعَمِلَ صَالِحًا فَأُوْلَئِكَ لَهُمْ جَزَاء الضِّعْفِ بِمَا عَمِلُوا وَهُمْ فِي الْغُرُفَاتِ آمِنُونَ
Varken de rikedomar ni samlar eller de barn ni sätter till världen för er närmare Oss; ingen utom den som tror och lever rättskaffens [kommer Gud nära]. En dubbel belöning väntar dem för vad de gjorde [i livet], och de skall vara trygga i [paradisets] högsta boningar.
[Den Heliga Koranen 34:37]
Må Gud föra oss närmare allt som för oss närmare Honom och föra oss bort från allt som för oss bort från Honom. I slutändan är all lov och pris tillhörande Gud, endast misstagen är våra.
———————
Tummen upp:
Sverige besegrade Norge med 4-1 i sin premiärmatch i Hockey-VM. Blir det en ny vinst mot Frankrike idag?
Tummen ner:
Libaneser som dödar och vanhedrar en egyptisk medborgare medan polisen står maktlösa. Videon finns längst ner i artikeln. (Endast arabiska - men bilderna avslöjar mycket)






jätte bra inlägg.. riktig tankeställare.
Kan du förklara varför de lynchade egyptiern. Vad hade han gjort?
What a heartbreaking and moving video. What a humble and respected man. May Allah’s mercy be upon him.
A very important subject that you have enlighted us with, brother. Well written!
@Mohamed Omar,
Egyptiern satt misstänkt för mord av tre libaneser i staden Ketermaya. Polisen gjorde en tabbe när de tog med honom från häktet till brottsplatsen för en rekonstruktion bara en dag efter mordet.
Naturligtvis fanns det arga stadsbor fortfarande kvar i området efter begravningen och när de fick syn på egyptiern så överrumplades polisen av den stora skaran människor som lynchade honom.
If only more than 62 people would read about this.