Fjärde årsdagen av Libanons seger
Den 3:e augusti utbröt skottlossning mellan libanesiska soldater och israeliska soldater. Två sidor berättade om sin version av händelserna men det hela kretsar kring olikheterna kring gränsdragningen.
Israel hävdar att man opererat på israeliskt territorium och FN bekräftar detta. Det är egentligen inte konstigt och kan vara rätt också om man ser det ur deras perspektiv. När ett land som Israel inte har fastställt sina gränser så skulle de lika gärna ha kunnat försöka hugga ner trädet i Beirut och fortfarande hävda att de befinner sig på israeliskt territorium.
De libanesiska soldaterna visade prov på stort mod och stod upp för att försvara sitt land. De israeliska soldaterna lyckades döda tre libanesiska soldater eftersom deras nerver inte höll och de tappade hakan av att den libanesiska armén visade såpass stort mod att man motsatte sig israelernas agerande.
Men varför vill Israel få bort trädet?
För att trädet står i vägen för deras spionkameror så tror de att de har rätt att bete sig hur man vill och komma undan med det. Men den tiden är förbi för längesedan. Libanon är ett självständigt land och Israel måste acceptera detta. Det är tråkigt att FN inte har kurage nog att stå emot sionisterna och stå upp för internationell rätt när det gäller Libanon.
Bilden ovan visar hur den israeliska soldaten har tagit sig över från sin sida, över den blåa linjen och in på libanesiskt territorium i vad som är solklar brott mot internationell lag och FN-resolution 1701. Ändå är det Israel som vänder sig till FN först och klagar över Libanon.
Jag tror Israels något förvirrade agerande i den här frågan vid sidan av att de inte förväntat sig att de libanesiska soldaterna skall besvara deras attacker är att de är chockade och rädda för reaktionerna från motståndsrörelsen. Israel beter sig egentligen idag som en kriminell person som går runt och muckar gräl med sina grannar. En handling som bedyrar den yra sinnestillvaron som sionistregimens ledare befinner sig i och som snart kommer leda de till en permanent koma om de inte vaknar upp.
Samma kväll hade Hizbollahs generalsekreterare ett tal som egentligen skulle handla om den internationella domstolens kommande utlåtande om mordet på den forna libanesiska premiärministern Rafiq Hariri. Efter händelserna så ändrades en del av talet till att handla om sammandrabbningarna och Seyyed Nasrallah berättade att motståndsrörelsen var i högsta beredskap för att rycka in om det hade behövts. Seyyed Nasrallah sade också att om någon ytterligare konfrontation skulle äga rum mellan sionisterna och den libanesiska armén så skulle motståndsörelsen inte förbli inaktiva, eller som Hans Eminens så vackert lade fram det: “Den israeliska handen som attackerar armén kommer att kapas av!“
Trots protesterna och sammandrabbningarna insisterade sionistregimen på att ändå hugga ner trädet till slut en dag efter sammandrabbningarna. Allt detta sker inför ögonen på UNIFIL något som får mig att undra över vad deras roll är egentligen i Libanon när de inte ens kan hindra Israel från att hugga ner ett träd. Att de inte gör någonting åt de israeliska spionplanerna som kränker Libanons luftrum med jämna mellanrum är en sak men att de tillåts gå in på libanesiskt territorium är makalöst.
Detta är bara en bekräftelse på att omvärlden är oförmögen och ovillig att göra något åt Israels aktioner och att människorna i området måste ta itu med denna cancersvulst med egna händer.
Är det inte uppenbart att Israel försöker starta ett nytt krig i området?
Det har alltid varit och kommer alltid vara ett behov för att hålla sionistregimen vid liv. Annars är den dödsdömd sedan länge.
——————–
Tummen upp:
Obamas popularitet bland amerikanerna sjunker.
Tummen ner:
Israels fortsatta kränkning av Libanons luftrum.
Nya kommentarer