RadikalMuslim.se

يَا أَيُّهَا النَّاسُ إِنَّا خَلَقْنَاكُم مِّن ذَكَرٍ وَأُنثَى وَجَعَلْنَاكُمْ شُعُوبًا وَقَبَائِلَ لِتَعَارَفُوا إِنَّ أَكْرَمَكُمْ عِندَ اللَّهِ أَتْقَاكُمْ إِنَّ اللَّهَ عَلِيمٌ خَبِيرٌ

Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni skall lära känna varandra. Inför Gud är den av er den bäste vars gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är underrättad om allt.
[Den heliga Koranen 49:13]

Människor har genom alla tider känt ett speciellt band till personer som delar samma religion, samma kultur, samma geografiska hemland, samma språk och så vidare. Det har varit en del av det sociala livet som fört människorna närmare varandra och skapat en känsla av att de är en del av en större grupp - något som alla människor är i behov av.

Nationalism är något som blomstrade ut efter den franska revolutionen och som spred sig våldsamt under förra decenniet och som formade mycket av världens politik tiden därefter. Länder har startat krig, handel och samarbeten baserad på nationalistiska intressen.

Denna influens har letat sig in till den islamiska sfären och hem till en del muslimer. I vissa muslimska familjer har denna oväntade och ibland objudna främmande (na-mahram) gäst blivit en fullvärdig familjemedlem som därefter garanterats en permanent uppehållstillstånd i det muslimska samfundet.

Men vilka inverkningar har nationalism på muslimernas relationer?

Finns det något utrymme för nationalism inom Islam?

Nationalismens historia

Nationalismen bygger på två djuriska instinkter som även förekommer hos människan och dessa är ”gruppinstinkten” och ”kärleken till hemmet”. Exempel på dessa två är till exempel hur gruppkänslan hos hästar får dem att bilda en cirkel med deras huvuden i mitten och deras bakben utåt för att försvara sig mot fara.

Eller hur duvor alltid återvänder till sina hyddor oavsett vart de beger sig. Vi kan därför dra slutsatsen att ingen av de mänskliga ideologierna upphöjer människans nivå till den naturliga utan de stämplar människan som ett instinktivt djur som handlar enligt sina instinkter för blod och ras (nationalism), sexuell dragning (Freuds teori) eller kommunism som utgår från människans mage.

Det är endast de gudomliga profeterna som upphöjer människan till sin naturliga och unika ställning genom att framhäva människans medvetenhet och intellekt. Samtidigt betonar de gudomliga budskapen också det gemensamma ursprunget för människan.

وَهُوَ الَّذِيَ أَنشَأَكُم مِّن نَّفْسٍ وَاحِدَةٍ فَمُسْتَقَرٌّ وَمُسْتَوْدَعٌ

Och det är Han som har låtit er uppstå ur en enda varelse - [för er finns] alltså en [första] boning, [modersskötet,] och ett [sista] förvaringsrum, [jorden];
[Den heliga Koranen 6:98]

Således framgår det för oss att den enighet som baseras på nationalism följer människans animaliska instinkter medan den som baseras på tro följer människans intellekt.

Även om teser som stödjer nationalismen kan finnas hos de gamla grekerna så fick nationalismen inget genombrott fram tills den franska revolutionen. En av de största förespråkarna för detta var fransmannen Jean-Jacques Rousseau som poängterade enigheten och solidariteten bland människor från samma land och han sade att man som medborgare borde ha den största möjliga koppling till hemlandet.

Det var i den eran som nationalsånger började komponeras, den nationella flaggan lyftas fram som en viktig symbol för nationen, nationella hjältar hyllas, det nationella språket bli en central del av identiteten och så vidare. Allt detta skedde i Frankrike efter revolutionen. Den här processen ökade sin fart när Napoleon Bonaparte tillträdde.

Hans totala hängivenhet till nationalismen ledde till en aggressiv och expansiv fransk framryckning som ledde till krig och misär där många oskyldiga människor miste livet. Nationalismen började därefter sprida sig med vinden till resten av Europa. Napoleon var också den person som först planterade nationalismens ogräs i den islamiska världen. Det är därför det 19:e århundradet ibland namnges som ”nationalismens guldålder”.

Att nationalismen kunde växa sig så stark beror på att människan till sin natur inte kan leva utan en ideologi som driver och motiverar livet. Kristendomen förlorade sin roll på grund av bristerna hos kyrkan och efter renässans så försvann den helt från det sociala livet och kom att ersättas av bland annat nationalism.

En annan tidsepok som också följde de nationalistiska tonerna var den efterföljande kolonialismen som rättfärdigades i nationens namn och rykte. Med andra ord kan man utan att överdriva klargöra att imperialismen som föddes strax efteråt var nationalismens utomäktenskapliga avkomma. Kort och gott kom mycket ont att rättfärdigas i nationalismens namn.

Denna sjukdom nådde slutligen också den muslimska världen.

Nationalismens inträdde till den islamiska världen

När västvärlden vände sina expansiva blickar mot den islamiska världen så såg de inget intresse eller behov av att sprida nationalism i muslimska länder som inte ingick i det ottomanska riket. Ottomanska rikets mål för en global och enad muslimsk värld klingade inte väl i de västerländska nationalisternas öron och därför ser man att de började plantera sina nationalistiska frön bland araber och turkar som var en del av det ottomanska riket.

I Iran som på den tiden styrdes av de Qajaritiska kungarna så valde man en annan hållning. Så länge en regering med islamisk inriktning inte kom till makten så skulle västvärldens policy vara beskyddat – därför kan man läsa om att diskussionerna i Iran och andra länder som Indien mest handlade om vad landets konstitution skulle bygga på.

Napoleons invasion av Egypten förde också med sig nationalismen till detta arabiska land där Napoleon hade med sig ett harem av intellektuella fransmän som förespråkade nationalismen och spred den vidare bland egyptiska intellektuella. Napoleon bildade också ”Den egyptiska stiftelsen” som hade som mål att forska i egyptiernas forna historia och lyfta fram deras gamla historia som bevisning på nationens storhet. Man lyfte fram alltså Farao som en person som egyptierna borde hylla eftersom han har gjort stort avtryck i Egyptens historia, samma Farao som Koranen fördömer!

Målet var att distansera egyptierna från det ottomanska riket och det turkiska ledarskapet. Och med tiden så lyckades de sprida detta så långt att egyptierna förklarade självständighet gentemot det ottomanska riket. Man lyfte istället upp diskussionerna om arabisk enighet och att araberna var överlägsna turkarna.

Därefter kom nationalismen till turkarna också.

Enligt orientalisten Bernard Lewis[1] så var det tre judar som spred nationalismen bland turkarna. Innan allt detta hände så såg turkarna och araberna varandra som syskon i Islam. Men varför var judar inblandade i detta försök till splittring bland muslimerna?

Judarna hade innan detta varit i kontakt med ottomanska rikets sultan Abdol-Hamid II där de ville få Palestina som ett hemland för judarna men sultanen gav inte med sig. Därför bytte de taktik eftersom de insåg att de behövde upplösa det ottomanska riket och få bort Abdol-Hamid för att kunna förverkliga sina planer för deras ockupation av Palestina.

Och vem var en av de främsta personerna som jobbade för de brittiska intressena om inte Sharif Hossein vars barnbarn idag är kung över Jordanien. Denna person samarbetade med britterna under första världskriget och när britterna attackerade ottomanska riket tillsammans med fransmännen så beslutades att Sharif Hossein skulle skapa ett arabiskt uppror mot turkarna vilket han gjorde, men den dessa agenter till det brittiska emperiet bekämpade sina turkiska trosfränder så delade Frankrike och Storbritannien i hemlighet arabvärlden mellan sig efter Sykes-Picot överenskommelsen samt Balfour-deklarationen.

Och där togs det första geografiska spadtaget för den brittiska avkomman som senare kom att kallas för Israel.

Födelsen av sionistregimen är ett resultat av den arabisk-turkiska nationalismen. Därför passar följande citat in här.

”Nationalism är källan till muslimernas misär”
// Imam Khomeini(RA)

Den frågan som uppstår då är hur den islamiska nationen kunde acceptera konceptet med nationalism?

Svaret kan vara att de flesta muslimer inte kunde skilja mellan patriotism och nationalism. Den förstnämnda är naturlig och uppmuntras av Islam medan det andra är förkastligt och Islam avråder från nationalism.

Följande återberättelse betonar vikten av kärleken till hemlandet (patriotism):

”Patriotism är en del av tron”
[Safinat al-Bihar, vol 8, s. 525]

Så vad är då skillnaden mellan patriotism och nationalism? Låt mig citera från Wikipedia:

” Skillnaden mellan patriotism och nationalism består däri, att den förstnämnda alltid är lojal med den hävdvunna statsbildningen och territoriet samt åtminstone i teorin kan kombineras med vilka politiska åsikter och religiösa föreställningar som helst, medan nationalismen är en vidare politisk ideologi med ett förvisso skiftande men ändock tydligt samhälleligt program. Till yttermera visso utgår nationalismen vanligen från nationalstaten som ideal, vilket inte patriotism nödvändigtvis gör.”

Således innebär det att nationalismen utgår från rasen som man tror är överlägsen andra raser, till exempel uppfattningen om att arier är mer värda än andra människor medan patriotism endast utgår från statsbildningen och det territorium som man lever i och den kan även kombineras med olika politiska samt religiösa åsikter medan nationalismen är en politisk ideologi i sig.

Sen måste det klargöras också att för de förtryckta massorna i området så var nationalismen ett verktyg som användes för att förkasta kolonialisterna som ockuperade deras hemland.

Nationalismens brister

Men oavsett hur man vänder och vrider på det blir ändå nationalismen aldrig logisk. Och den har sina naturliga brister. Varför? Jo för att den bland annat bygger på gränser som ritats dit av kolonialisterna och inget som funnits där tidigare. Som exempel kan man ta Afghanistan idag som tidigare var en del av Iran, så varför skall dagens afghan inte känna sig som iranier istället för afghan? Vad händer imorgon om dessa gränser försvinner och låt säga att Afghanistan blir en del av Pakistan?

En annan brist är också språket som brukar användas som en av nationalismens grundpelare. Om språk förenar, så varför valde amerikanerna ett blodigt krig för att befria sig från engelsmännen?

Varför förenas inte de sydamerikanska länderna som talar samma språk?

Bara i Indien förekommer det 14 olika språk och det är endast engelskan som alla indier förstår, ändå är det ett land. Gamal Abdel Nasser försökte ena araberna på grund av språket men lyckades inte.

Ett annat exempel är det libanesiska inbördeskriget som fördes mellan kristna och muslimer som talade samma språk. Många fler exempel kan ges i det avseendet men vad vi har gått genom räcker för att komma fram till den slutsatsen att även ett gemensamt språk inte håller som nationalismen hävdar.

Vad gäller kulturella faktorer och historia så finns det inget som binder samman muslimerna av olika bakgrunder mer än deras gemensamma islamiska kultur och historia. Det är därför den pakistanska filosofen Iqbal säger följande:

“Det är endast Gud som är vår nations kropp och själ,
Det är endast Gud som gör tonerna i vårt instrument,
Det är endast Gud som är källan för våra hemligheter,
Och Hans steg binder våra tankar samman.
Våra nationers öde är relaterade till landet,
Och på härstamning grundas nationernas skick,
Men vår nation har en annorlunda grund,
Och denna grund ligger i vår tro.”

Vad gäller rasen så är den det argumentet också svagt eftersom det är nästintill omöjligt att kontrollera om man är vad nationalister anser som ”renrasig”. Som exempel kan det nämnas att många iranier är ättlingar till Profeten(S) som själv inte var arier, men kan de iranier som inte är ättlingar vara säkra på att deras blod inte blandats med ättlingarna till Profeten(S) någon gång under historiens lopp?

Men om vi ändå ska använda oss av det argumentet, varför inte gå hela vägen tillbaka till Adam och Eva som alla människor härstammar från? I det här avseendet finns en vacker vers från Koranen:

يَا أَيُّهَا النَّاسُ اتَّقُواْ رَبَّكُمُ الَّذِي خَلَقَكُم مِّن نَّفْسٍ وَاحِدَةٍ وَخَلَقَ مِنْهَا زَوْجَهَا وَبَثَّ مِنْهُمَا رِجَالاً كَثِيرًا وَنِسَاء وَاتَّقُواْ اللّهَ الَّذِي تَسَاءلُونَ بِهِ وَالأَرْحَامَ إِنَّ اللّهَ كَانَ عَلَيْكُمْ رَقِيبًا

MÄNNISKOR! Frukta er Herre som har skapat er av en enda varelse och av denna har skapat dess make och låtit dessa två [föröka sig] och sprida sig [över jorden] i väldiga skaror av män och kvinnor. Frukta Gud, i vars namn ni innerligt och enträget ber varandra [om hjälp], och [visa aktning för] de nära släktskapsbanden. Gud vakar över er.
[Den heliga Koranen 4:1]

En svaghet till hos nationalismen är den aldrig kan ena hela mänskligheten eftersom den delar upp människorna och bygger murar mellan dem. Medan Islam välkomnar alla människor oavsett bakgrund eller folkgrupp till den islamiska nationen och således kan Islam bilda en universal enighet som nationalismen är oförmögen att göra.

Men hur ska man lyfta fram nationalism i länder som skapats av koloniala linjaler där alla inte är av samma folkgrupp eller bakgrund? När majoritetsbefolkningen lyfter fram sina positioner i nationalistiska spår så kommer minoritetsgrupperna att känna sig avskärmade och utanför i det samfundet. Sedan finns en del folkgrupper som är uppdelade i två olika länder på grund av dessa gränsdragningar.

Så med andra ord motarbetas nationalismens mål av sin egen medicin eftersom det leder till splittring och dispyter. Nationalismen har med andra ord i praktiken dödsförklarat sig själv. Nationalismen skapar också ”vi och de” känslan och leder aldrig till harmoni bland människor.

Nationalism kan endast spridas via kolonialism och våld till andra länder medan en religion kan spridas via vägledning och människor accepterar den enligt egen övertygelse.

Hur man än vänder och vrider på det kan grundsatserna för nationalism att förändras med tiden – både geografiska gränser, språk och kultur. Så om nationalismens självmant dödsförklarat sig själv så har tidens gång propert ordnat gravplatsen. För detta är brister som nationalismen aldrig kunnat bearbeta.

Den forna brittiska politikern Harold Lasky tyckte att man skall acceptera nationalismen trots bristerna som en lämplighet och inte verklighet eftersom det enligt honom skapar en kreativitet och energi genom sin fanatism hos folket.

Här gör han samma misstag som vissa andra eftersom han endast utgår från västvärldens erfarenheter från kyrkan medan han bortser från att det i den islamiska världen var Islam som ideologi som lyfte fram kreativiteten till oändliga höjder bland vetenskapsmän och andra till den graden att den islamiska världen långt innan medeltiden befann sig i ljusåldern medan västvärlden befann sig i totalt mörker.

Islam och nationalism

Sedan begynnelsen av tiden har två olika uppfattningar existerat bland människorna för att lyckas ena dem i grupp, den ena har varit via de gudomliga profeterna som velat ena människorna kring en tro och det andra har varit hedningarnas enighet kring blod, ras och klantillhörighet.

Koranen kallar den hedniska linjen för Satans linje. Varför? Jo för Satan var den första som började med att basera sin överordning mot människan.

قَالَ يَا إِبْلِيسُ مَا مَنَعَكَ أَن تَسْجُدَ لِمَا خَلَقْتُ بِيَدَيَّ أَسْتَكْبَرْتَ أَمْ كُنتَ مِنَ الْعَالِينَ
قَالَ أَنَا خَيْرٌ مِّنْهُ خَلَقْتَنِي مِن نَّارٍ وَخَلَقْتَهُ مِن طِينٍ

[Gud] sade: “Iblees! Vad avhöll dig från att falla ned inför den som Jag har skapat med Mina händer? Tog ditt högmod överhanden eller var du [alltid] en av dem som anser sig förmer än andra?”
[Iblees] svarade: “Jag är bättre än han; mig har Du skapat av eld - honom skapade Du av lera.”
[Den heliga Koranen 38:75-76]

Shaytan ville inte göra sajdah som de andra änglarna för att han ansåg sig vara förmer än Adam eftersom han var skapad av eld medan Adam var skapad av lera. Men Adam skapades med intellektet och medvetenheten som en förmån och det är av den anledningen och inte på grund av blod eller ras som änglarna befalldes att knäböja inför honom.

När Profeten Mohammad(S) proklamerade Islam som budskap och religion i den arabiska halvön så blev han också motsatt av de styrande stammarna som fått sina positioner på den tiden på grund av språk, blod och härstamning. De hade svårt att acceptera Islam som religion eftersom den enligt de inte kom till en av dem – en av deras stora personligheter. Det är av en anledning som följande Koran vers uppenbarades då:

وَقَالُوا لَوْلَا نُزِّلَ هَذَا الْقُرْآنُ عَلَى رَجُلٍ مِّنَ الْقَرْيَتَيْنِ عَظِيمٍ

Och de säger: “Varför har inte denna Koran uppenbarats för en framstående man från [en av] de två städerna?” -
[Den heliga Koranen 43:31]

Profeten(S) har själv i flertalet hadither påtalat det faktum att alla muslimer är syskon och att ingen är bättre än den andra baserad på bakgrund eller härkomst utan den bästa bland muslimerna hos Gud är den med mest fromhet. Detta framgår också av att Islam är en universal religion som inte var endast för invånarna av den arabiska halvön utan för hela världen vilket framgår i denna vers:

وَمَا أَرْسَلْنَاكَ إِلَّا كَافَّةً لِّلنَّاسِ بَشِيرًا وَنَذِيرً

VI HAR sänt dig [Muhammad, inte bara till ditt eget folk utan] till hela mänskligheten, som förkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare,
[Den heliga Koranen 34:28]

Därtill kan man inflika återigen med Iqbals ord:

”Varje land som tillhör Gud är vårt land”.

Således, när Islam svepte över den arabiska halvön och vidare ut i världen trots nationalismen som fanns som ett hinder i vissa avseenden – men Islam har beslutsamt bekämpat nationalismen.

Vid sidan av hedendom och polyteism så kan man då konstatera att nationalism är den farligaste fienden för Islam. Och kampen mellan Islam och nationalism är inget nytt och det har alltid pågått och den pågår än idag.

Nationalismen som verktyg för splittring idag

Under förra århundradet kunde man höra tyskar ropa: “Tyskland framför allt”, Mussolini deklarerade: “Kärleken till Italien är den högsta religionen, USA påstår att landet är utvald av Gud och engelsmännen trodde att deras kolonialism var en rättighet som Gud hade skänkt dem. Och idag använder sig samma schackspelare av samma taktik gentemot muslimerna. Dessa länder följer samma taktik som förr fast med nya ledare.

Den globala arrogansen och dess allierade försöker som förståeligt sprida de nationella broderskapen där människor som bor inom ramen för några gränser som ibland ritats av kolonialister med linjal skall känna samrörighet med varandra och inte ha några starka band till deras grannar som i många fall delar samma religiösa tillhörighet. Där har vi ett vackert uttalande från de troendes mästare(A):

“Profeten(S) avskaffade klasser och rasmässiga vidskepelse och gjorde alla muslimer likvärdiga inför Koranens heliga lagar utan något undantag”
// Imam Ali(A)

Nationalismen kräver att rasens angelägenheter prioriteras före religiösa spörsmål. Ett exempel på detta är att ett av den egyptiska nationalismens slagord var denna:

”Religionen tillhör Gud (det är en privat angelägenhet) medan nationalismen tillhör samhället”.

Nationalism är med andra ord motsatsen till religiös övertygelse, både två kan inte existera inom en människa eftersom de kommer att krocka förr eller senare. Vad kommer man då att prioritera?

Till exempel finns det en del som väljer att samarbeta med Israel eftersom det gynnar deras nationalistiska intressen.

Nationalismen är tillsammans med kapitalism och (och tidigare även kommunism) de ideologier som konfronterar Islam idag. Kommunismen återfinns som effektiv rörelse endast i skolböcker och Kristendomen - även om den till antalet anhängare är större än Islam - har för längesedan lämnat eran av korståg mot muslimer bakom sig och konfronterar inte islam på samma sätt som tidigare. Detta beror på många anledningar varav en faktor är att kristendomen som en aktiv och effektiv religion och ideologi förvandlats till ett lik idag som man behåller i kyrkan, dit en del kommer på söndagar för att be eller en eller två gånger under året för speciella ceremonier.

Med andra ord är kristendomen inte längre den avgörande faktorn i livet för västerlänningar eller något motiverande styrka i deras sociala liv. Den drivande kraften är de tidigare nämnda ideologierna.

Det är därför inte konstigt att det finns rörelser som försöker sekularisera Islam och göra det religiösa livet till en privatsak även bland muslimer med förhoppning om att Islam bland muslimerna skall gå samma öde till mötes som kristendomen.

Det är bland annat genom nationalismen som den globala arrogansen har lyckats dela upp den islamiska världen i mindre nationer för att svälja dem en och en. Den islamiska nationen var en stor bit och den globala arrogansen kunde inte svälja det på en gång därför kom kniven som de kallar för nationalism fram och började skära i den här nationen vilket inte bara skapade sår som ledde till förluster utan när såret läktes så lämnade det ett ärr efter sig som fortfarande är orsaken till problem för muslimerna.

Om vi till exempel tittar och lär oss av den Islamiska Republiken Iran så ser vi att revolutionen som ägde rum där för över 30 år sedan byggde på monoteism och inte nationalism. Detta poängterades även av revolutionens ledare Imam Khomeini(RA) som sade att revolutionen i Iran var islamisk och inte iransk.

Därför är det felaktigt att säga att revolutionen var “iransk” utan det var en islamisk revolution med ett universalt budskap som inte är begränsad till de iranska gränserna. Det var en begynnelse för den muslimska världen som började där men som idag håller på att sprida sig vidare i det islamiska uppvaknandet som pågår i regionen.

Muslimerna måste därför vara vaksamma och bekämpa denna giftiga ideologi som heter nationalism, detta eftersom det inom Islam inte finns något utrymme för nationalism då det enda som räknas hos Gud är ens gudsfruktighet och fromhet. För i slutändan dödsförklarades nationalismen bland muslimerna redan i Islams begynnelse med följande uttalande från Profeten(S):

”Ha Gud som källan för er kärlek och lojalitet och inget annat!”

För att summera det hela så citerar jag återigen Iqbal som säger följande:

”Knuten för den muslimska identiteten öppnades upp av vår mästare när han lämnade hemlandet”.

Just iden om en nationalistisk muslim är lika absurd och omöjlig som iden om en religiös kommunist eller en hednisk monoteist. Så man får antingen välja Islam eller nationalismen eftersom det är två skepp med olika rutter – du kan inte stanna kvar på både skeppen.

För vi får inte glömma att nationalismens i grund och botten inte är ett val utan det är något man blir ”tilldelad” och inget man kan befria sig ifrån. Medan den religiösa övertygelsen är ett medvetet val baserad på intellekt genom vår fria och självständiga val – något som är unikt för oss människor.

Fotnoter:
[1] Bernard Lewis: Islam in History, London, 1973, s. 132
[2] Dr Ali Mohammad Naqvi: Islam and nationalism, kap 7

Feras Islam